Det är nästan så att man tappar andan när man hör om hur duktig våra vänner Ameriaknarna är. Nu har de i alla fall lyckats göra det igen. "Ojdå, vi råkade visst tappa kontrollen över vår superhemliga spionstelit."
Enligt aftonbladet (säker källa, eh?) så har de Amerikanska myndigheterna totalt tappat kontrollen över en satellit som de över huvud taget inte ens berättat att de hade (eftersom det ju var en superhemlig spionsatelit). De beräknar att den kommer att krascha någonstans på jorden någon gång snart. Det bästa är att den väger 9 ton.
Men amerikanarna är inte ett dugg oroliga att den ska skada någon, det värsta vore om någon skulle hitta satelliten och avslöja alla militära hemligheter! Man kan inte annat än gratulera.
söndag 27 januari 2008
onsdag 23 januari 2008
tisdag 22 januari 2008
Ojdå, kostade maten?
Nu har metro brist på Nyheter. Alltså kan folk verkligen inte hålla koll på sina pengar längre? Redan nere i dagis får man lära sig att det kostar pengar att köpa saker, och att man faktiskt inte har hur mycket pengar som helst. (Man leker affär och sånt, eller var det bara jag som gjorde det på dagis?) Nåja, det är i alla fall en kunskap som alla vuxna individer tycks ha glömt bort.
Men då! När det är som dystrast så gör den utmärkta uppfinningen kreditkort sin entré! Och snart följs den av sin lillebror sms-lånet! Detta är verkligen det moderna samhällets motsvarithet till äpplet som Eva åt upp i paradiset. Tänk vad lite skuldfällor vi skulle ha utan kredit och sms-lån, det skulle ju bli frukansvärt långtråkigt.
Det bästa tipset metro ger är i alla fall att byta ut sin utelunch på jobbet mot en vanlig matlåda. Alltså tror folk på allvar att det är gratis att äta ute?
I helgen besökte jag min far uppe i Kiruna, då fick jag åka med det utomordentligt serviceinriktade (haha, visst) bolaget Veoli(d)a transport. Nåja, de hade i alla all lyckats ordna med underhållning den här gången. I princip hela resan sprang det omkring ett fyllo och försökte gömma sig för tågpersonalen. Det bästa var när han satte sig i vår vagn och på allvar försökte se ut som en vanlig resenär. (Finns ens vanliga resenärer?)
En annan kul sak var att de inte hade någon avdelning för pälsdjur på hela tåget. För att inte gamla Agda skulle få en allgerichock så fick alla hundägare trängas ihop i det minsta utrymme man kunde hitta. Bra marknadsföring där, jag funderar på att ta med min katt nästa gång.
På städfronten inget nytt, tågen är precis lika äckliga som vanligt och skorna klibbar fast mot golvet där man går. Helt normalt alltså.
Men då! När det är som dystrast så gör den utmärkta uppfinningen kreditkort sin entré! Och snart följs den av sin lillebror sms-lånet! Detta är verkligen det moderna samhällets motsvarithet till äpplet som Eva åt upp i paradiset. Tänk vad lite skuldfällor vi skulle ha utan kredit och sms-lån, det skulle ju bli frukansvärt långtråkigt.
Det bästa tipset metro ger är i alla fall att byta ut sin utelunch på jobbet mot en vanlig matlåda. Alltså tror folk på allvar att det är gratis att äta ute?
I helgen besökte jag min far uppe i Kiruna, då fick jag åka med det utomordentligt serviceinriktade (haha, visst) bolaget Veoli(d)a transport. Nåja, de hade i alla all lyckats ordna med underhållning den här gången. I princip hela resan sprang det omkring ett fyllo och försökte gömma sig för tågpersonalen. Det bästa var när han satte sig i vår vagn och på allvar försökte se ut som en vanlig resenär. (Finns ens vanliga resenärer?)
En annan kul sak var att de inte hade någon avdelning för pälsdjur på hela tåget. För att inte gamla Agda skulle få en allgerichock så fick alla hundägare trängas ihop i det minsta utrymme man kunde hitta. Bra marknadsföring där, jag funderar på att ta med min katt nästa gång.
På städfronten inget nytt, tågen är precis lika äckliga som vanligt och skorna klibbar fast mot golvet där man går. Helt normalt alltså.
fredag 18 januari 2008
Flygande potatisar
Ibland händer det att till och med de små ettorna är smarta...
...men först lite historik:
När jag ny och grön på skolan så fick vi äta på ett ställe som heter "Kitchen" (a.k.a. "Råtthålet"). Det ligger mitt i stan. (Vi fick alltså aldrig någon riktig mat.) Vi fick också jättefina matkort som fungerade ungefär lika bra som SAS Dash-plan (planen där landningshjulen lossnar då och då)
När jag senare hade gått ett år på skolan så fick vi äta på Länsstyrelsen restaurang, där var salladsbordet helt underbart och man fick efterrätt varje fredag för 5 kronor. Av någon anledning fick vi dock inte äta kvar där, men jag misstänker att vi elever skrämde ihjäl de stackars tjänstemännen som också åt där. Avtalet med den underbara Länsstyrelserestaurangen sades alltså upp, och efter jul fick vi börja äta på bryggeriet.
Nu kommer jag till det smarta! När vi senare började trean och blev äldst på skolan så fortsatte vi att äta på bryggeriet, och de nya ettorna fick börja äta på Råtthålet. Men då gjorde småttingarna något som vi skulle ha gjort för länge sedan! De började kasta potatisar på matpersonalen (potatis var nog ändå lite för snällt när jag tänker tillbaka på deras mat).
Detta medförde att Kitchen sa upp kontraktet med skolan. Alla, inklusive ettorna fick börja äta på bryggeriet. Detta har förändrat våra lunchraster till det bättre!
Förändringarna var: jättemycket folk, jättelånga halvtimmesköer (=20 min lunch) och helt omöjligt att samtala utan en megafon. Helt underbart!
Detta är NTI och deras planeringsförmåga i ett nötskal...
...men först lite historik:
När jag ny och grön på skolan så fick vi äta på ett ställe som heter "Kitchen" (a.k.a. "Råtthålet"). Det ligger mitt i stan. (Vi fick alltså aldrig någon riktig mat.) Vi fick också jättefina matkort som fungerade ungefär lika bra som SAS Dash-plan (planen där landningshjulen lossnar då och då)
När jag senare hade gått ett år på skolan så fick vi äta på Länsstyrelsen restaurang, där var salladsbordet helt underbart och man fick efterrätt varje fredag för 5 kronor. Av någon anledning fick vi dock inte äta kvar där, men jag misstänker att vi elever skrämde ihjäl de stackars tjänstemännen som också åt där. Avtalet med den underbara Länsstyrelserestaurangen sades alltså upp, och efter jul fick vi börja äta på bryggeriet.
Nu kommer jag till det smarta! När vi senare började trean och blev äldst på skolan så fortsatte vi att äta på bryggeriet, och de nya ettorna fick börja äta på Råtthålet. Men då gjorde småttingarna något som vi skulle ha gjort för länge sedan! De började kasta potatisar på matpersonalen (potatis var nog ändå lite för snällt när jag tänker tillbaka på deras mat).
Detta medförde att Kitchen sa upp kontraktet med skolan. Alla, inklusive ettorna fick börja äta på bryggeriet. Detta har förändrat våra lunchraster till det bättre!
Förändringarna var: jättemycket folk, jättelånga halvtimmesköer (=20 min lunch) och helt omöjligt att samtala utan en megafon. Helt underbart!
Detta är NTI och deras planeringsförmåga i ett nötskal...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)