Flygande potatisar

Ibland händer det att till och med de små ettorna är smarta...

...men först lite historik:

När jag ny och grön på skolan så fick vi äta på ett ställe som heter "Kitchen" (a.k.a. "Råtthålet"). Det ligger mitt i stan. (Vi fick alltså aldrig någon riktig mat.) Vi fick också jättefina matkort som fungerade ungefär lika bra som SAS Dash-plan (planen där landningshjulen lossnar då och då)
När jag senare hade gått ett år på skolan så fick vi äta på Länsstyrelsen restaurang, där var salladsbordet helt underbart och man fick efterrätt varje fredag för 5 kronor. Av någon anledning fick vi dock inte äta kvar där, men jag misstänker att vi elever skrämde ihjäl de stackars tjänstemännen som också åt där. Avtalet med den underbara Länsstyrelserestaurangen sades alltså upp, och efter jul fick vi börja äta på bryggeriet.

Nu kommer jag till det smarta! När vi senare började trean och blev äldst på skolan så fortsatte vi att äta på bryggeriet, och de nya ettorna fick börja äta på Råtthålet. Men då gjorde småttingarna något som vi skulle ha gjort för länge sedan! De började kasta potatisar på matpersonalen (potatis var nog ändå lite för snällt när jag tänker tillbaka på deras mat).
Detta medförde att Kitchen sa upp kontraktet med skolan. Alla, inklusive ettorna fick börja äta på bryggeriet. Detta har förändrat våra lunchraster till det bättre!
Förändringarna var: jättemycket folk, jättelånga halvtimmesköer (=20 min lunch) och helt omöjligt att samtala utan en megafon. Helt underbart!

Detta är NTI och deras planeringsförmåga i ett nötskal...