Nog för att jag ofta känner mig ganska ensam, men på alla hjärtans dag känns det liksom lite sådär extra ensamt... Det känns som om alla omkring mig har trevligt med sin partner då (nåja, inte riktigt alla, men nästan) En kompis till mig har hittat sin kärlek tre gånger de senaste fyra åren och hon verkar vara väldigt lycklig. Själv hittade jag honom en gång... sedan stack han till andra sidan jordklotet och jag har fortfarande inte riktigt kommit över honom ännu :(
Nåja, vad gjorde jag på alla hjärtans dag då? Jo, jag satt och skrev en rapport om Shintoismen, läst om SOFM (hur man kan hitta icke-kända mönster i extremt stora datamängder med flera dimentioner typ) och låg mycket tid i sängen och sov.
Btw har jag börjat brevväxla lite smått med en affärskille från Yokohama, Hiro heter han. Han verkar trevlig, men väldigt reserverad. Det kan dock visa sig vara bra att ha en "insider" om jag någon gång bestämmer mig för att flytta eller att åka som utbytesstudent (Tokyo ligger ju inte så långt från Yokohama), typ någon som hittar och som vet hur Japanska myndigheter fungerar ^_^
Nåja, vi får väl hoppas att jag kommer på bättre tankar snart, vill helst inte ta fram Citalopram igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Pratar du om mig nu? Knasfia. Ibland är det kanske bättre att få vara sig själv än att någon ska förändra en, men det är klart att det är ensamt att vara ensam...
På alla hjärtans dag tittade jag på tv och vi promenerade med hunden tillsammans. Så "spännande" var min dag. Kramisar!
Förresten, en liten visdom från Anton "det finns fler fiskar i havet" :) Om jag kunde trolla fram ditt livs kärlek skulle jag det. Tyvärr måste man leta...
Mmmm, Hiro! Du måste berätta mer om honom för din JN.
Hirosan! Han försöker få företag att sälja presentkort eller nått sånt, det har tydligen inte funnits där tidigare. Galet!
Skicka en kommentar